Åter till vardagen

Ett stort tack till Pernilla, vår vikarierande bloggare, som trots ganska röriga rapporter från oss har lyckats återge vår resa på ett sammanhängande sätt och som dessutom har varit oss mycket behjälplig med diverse kontakter och logistik och sist men inte minst gjort resan möjlig genom att passa våra två juniorer, utan dig hade vi aldrig fixat det!

Tack också till alla er som har följt vår resa på bloggen, vi hoppas att ni har haft trevliga stunder framför era datorer.

Slutligen ett stort tack till våra sponsorer, Purina Pro Plan, särskilt till Gitte för mycket trevligt bemötande och gott samarbete, Hilleberg för sponsring av ett mycket bra tält och Elisabeth Lönnberg (MG:s mode) som på eget initiativ sponsrade oss med ett hundratal booties.

Efter en intensiv hemresa anlände vi till Jonsbyn på påskaftonskvällen. Det var skönt att gå och lägga sig utan att först behöva blåsa upp sin "säng" och skönt att hämta vatten från vattenkranen till hundarna. Dagarna sedan hemkomsten har hundarna njutit av att slöa i hundgårdarna och vi har gripit oss an alla vardagssysslor som snabbt gjorde sig påminda.

Vi är mycket glada över att ha haft förmånen att tillsammans med våra älskade fyrbenta vänner, ha fått uppleva detta fantastiska äventyr som vi kommer att berätta mer om på bloggen så fort som de mest akuta sysslorna är avklarade och de ca 750 bilderna är granskade.
Distanserna ska mätas men en grov uppskattning tyder på att vi åkt dryga 4 mil/dag i snitt, d v s runt 180 mil. Det betyder att Håkan skidat ca 20 Vasalopp och därmed funnit ett mycket effektivt sätt för viktminskning - 11 kg för att vara exakt!
Samtliga 14 hundar som startade resan var även med och stötte nosen mot stenen vid Treriksröset, vilket vi är mycket mycket glada för eftersom de har fått slita tungt för sina ransoner av det exelenta hundfodret "Purina Pro Plan Performance". När slädarna var maximalt lastade hade hundarna över 300 kg att dra, vilket de gjort med bravur och hållit en behaglig snittfart av ca 7 km/timme i fjällterräng.
Till Er som inte redan visste det kan vi berätta att den norske polarfararen Fritjof Nansen hade med sig 27 st Samojeder på sin resa då han lät fartyget Fram frysa fast i Polarisen i förhoppning att driva nära Nordpolen. Nansen är b l a känd för att aldrig ha förlorat någon ur sitt manskap på sina resor. Vi tolkar det som att Nansen var noga i sina förberedelser och efter att ha haft förmånen att under 7 veckor fått uppleva Samojedhunden som expeditionshund, kan vi konstatera att bättre hundras för vinterexpeditioner knappast finns!!!  Den klarar alla vädertyper, fixar att dra tungt, relativt liten i maten och bäst av allt - "ALLT DEN GÖR, GÖR DEN MED ETT SMITTSAMT LEENDE", något både jag och Christina särskilt uppskattade då det var som jävligast i ösregn eller snöstorm...

På återhörande - Christina & Håkan

Treriksröset och tillbaka

Just som jag skriver detta sitter Håkan i bilen och har precis passerat Dorotea, på väg upp till Kiruna för att hämta Christina och alla hundarna.

De har haft några händelsrika dagar med snö storm och mycket renkontakt, men de gjorde det. Hela vägen upp till Treriksröset.

Dagen efter de kom fram till Treriksröset var det snöstorm samt dagen innan. Hundarna har plumsat i mycket nysnö, men hela spannet är makalösa. Håkan och Christina är så oerhört imponerade av hundarnas prestation.

Det var verkligen i sista minuten som de gjorde denna resan, på vissa ställen har det varit snö löst och de har fått trixa sig fram på de ställena det har funnits snö. Våren är ju här !

Ett stort TACK till Mia Karacs som körde bilen upp till Östersund, för avhämtning.

Tror detta är sista gången jag skriver i bloggen, nästa gång är det Christina eller Håkan som sitter vid datorn.
Ha det gott och var rädda om varandra!  TACK OCH HEJ !// Pernilla

17 mil kvar

Igår (fredag) lämnade Christina och Håkan  Abisko fjällstation för att bege sig de slutgiltiga 17 milen till Treriksröset. Tyvärr är det redan vår även i Abisko så vi håller tummarna att det finns snö kvar hela vägen upp och ner till Kiruna igen där de skall bli hämtade för avfärd ner till Molkom igen.

De har senaste dagarna varit mitt ute i ingemans land men trots detta har de mött många hundspann och träffat en hel del stugvärdar. Som alla är lika trevliga och gästvänliga.
På ett ställe när de skulle korsa en sjö var det ren spår överallt. Både Christina och Håkan hade hjärtat i halsgropen när de skulle ta hundarna igenom detta. Faktum var att de inte träffade några renar och hundarna skötte sig exemplariskt.

På ett annat ställe blev hel  plötsligt snön café latte färgad. Hm... konstigt tyckte de så vid nästa stuga frågade de vad som hänt. Då sa stugvärden att det är sand ifrån Sahara som blåst in över fjället.

Idag kommer de att passera Torneträsk, tyvärr är det så att de nu måste hålla sig på skoter lederna pågrund av snön. Så det kommer inte att gå att gena, då så fort de stiger av spåren sjunker de ner i snön som inte bär längre. Nu är det inte så långt kvar och det är tur det.

Naturligtvis har de passerat Sälka och framför skylten var de ju bara tvungna att ta ytterligare en bild av Sälka framför Sälka :) Många hundar med naturreservats namn har de.

De beräknar att vara framme om en vecka, då får vi se om det finns teckning för mobil samtal. Det är lite tunt emellan teckningen just nu för mobilen.

// Pernilla

Tre rätters middag

I skrivande stund avnjuter våra äventyrare en tre rätters middag i Saltoluokta, där de har vilat hundarna och sig själva sedan i söndags kväll. De beräknar att ge sig av igen imorgon bitti tidigt, och hoppas att efter två dagars värme bölja att det skall finnas snö kvar hela vägen upp till slut destinationen. Vid ankomst regnade det :(

Igår (söndag) körde de ifrån Rapadalen till Saltoluokta, då leden gick över ett brant fjäll beslut Christina och Håkan för att spara hundarna så mycket som möjligt körde de runt istället, detta blev 23  kilometer extra i flak  terräng utan några större nivå skillnader. De sista dagarna har de varit  upp i ca 60 kilometer varje dag, det har varit perfekt väder och super fin terräng. Precis sådan terräng som hundarna älskar så de har snittat på 10 km/h.

Första renarna har de nu stött på, Christina skulle försöka ta bilder, men naturligtvis lyckades ju hundarna precis vid detta tillfället få vittring på renarna. Som tur var fick Christina stopp på spannet en bra bit framför första renen.

De träffade Laila Nilsson med familj uppe på Kvikkjokks fjället. De lyckades ta några jätte fina bilder som Laila skickat hit. TUSEN TACK, FÖRSTA BILDERNA SEDAN DE ÅKTE !!






En hel del fika pauser har minsann Christina och Håkan hunnit med, hm undrar verkligen om detta kan vara bra  för vikten, Håkan. När de körde förbi Pårtestugan (lördag) blev de mötta av Berta, som är värd för den stugan. Bjudna på kaffe och kakor och igår stannade de till vid Sitojaure stugan där Anders bjöd på hembakad morotskaka och kaffe...

Framöver kommer det att finnas fjäll stugor varannan mil så från och med nu kommer det inte gå åt så mycket bensin (eftersom de kört igenom naturreservat så kan man inte elda med ved) till få till vatten till hundarna.

Det var allt för denna gången // Pernilla

Kvikkjokk

Igår anlände Christina & Håkan till Kvikkjokk efter en häftig nerförs körning. Håkan vurpade 2 gånger  men som vanligt är det inte mycket som kan skada den mannen. Han är okej och hans släde också.

De har haft fina spår, kallt och fint väder.

En liten fel körning på 2 kilometer hann det också att bli under gårdagen. Vid västerfjäll var Kungsleden väldigt dåligt utmärkt, men med Håkan som kartläsare kom de snart på rätt väg igen.

Under gårdagen hade de något att vila ögonen på under hela resan till nordväst och dem fanns södra Sarek.
De har tagit bilder av Sarek framför Sarek som skall bli väldigt spännande att se.

Christina och Håkan med hundar har kört 5-6 mil om dagen nu när det är kallt, och hundarna njuter av att vara ute i vildmarken.

// Pernilla

Norrsken

Igår när jag pratade med Christina och Håkan så stod de och tittade på ett månsken som fick dem att häpna.
Stjärnklart och halvmåne. Hoppas verkligen att de fick med det på bild.

Under gårdagen körde de 6 mil i varierande väder. Lätt snöfall på morgonen, sol mitt på dagen och lätt regn på eftermiddagen. Hundarna jobbar på otroligt bra och både Christina och Håkan är super nöjda med dem.

Samojeden är verkligen en expeditions hund, strävar framåt hela tiden oavsett terräng och otroligt starka.

Igår gick de igenom ytterligare en national park utan skoterled. Hundarna och slädar skulle igenom en vandrings led som var 70-80 cm bred. Inte många marginaler för slädarna att hålla sig på. Christina var av leden minst 50 gånger och välte ett par av dessa. När första par hundar gick in i 2:a kurvan var precis de sista paret igenom 1:a kurvan. Så det var en del trixande och knixande för att komma fram.

Bitvis fick de köra 1-2 meter, hoppa av släden, gå fram lyfta på släden på leden, ställa sig bak, köra 1-2 meter och sen samma procedur igen. Tid och styrke krävande.

Efter Jäkkvikk fick hundarna en ny tändning och de sista 2 milen för dagen gick som på räls. Det hjälpte ju på att, att hundarna helt plötsligt fick för sig att ripa skall vi ha till middag.

Natten har de tillbringat 3 mil nordost om Jäkkvikk i tält.
Spoten: http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=06etBqVq35S3faf4HXTrJD1O6rr5AExQ3

// Pernilla

Adolfström

I för går körde de ifrån Ammarnäs på eftermiddagen, efter telefon kontakt med Matti Holmgren som rekommenderade dem att köra öster ut istället för väster ut pågrund av eventuellt snö oväder på ingång. Under Måndagen blev det enbart 1 mil kört då det var alldeles för varmt för hundarna och med slädarna återigen full lastade var det tungt.

När Christina och Håkan gick och la sig frös det på och de hoppades att Tisdagens körning skulle bli lättare då spåren återigen blev hårda. Men ack på morgonen när tältet öppnades hade det åter snöat, denna gången enbart 3-4 centimeter.

Snö, lite regn och en sol som gassade i nacken (kändes som 20 grader) blev tisdagen väder. Hundarna tuffar på bra, tyvärr blev det återigen snölöst på vissa ställen uppe på kal fjället då det blåst, men med lite trick och snirkel körning gick detta också bra.

Christina och Håkan hade en behaglig körning nerför när de lämnade fjället för att gå ner i dalen denna gången också :) Enda tills de kom till en sjö som började med en mindre bäck. På bäcket var det fruset (trodde de) med skoterspår, så det var bara att åka över. Hundarna visade att detta ville de minsann inte göra och förklaring till detta var att det var stöp  på bäcken (ibland tror jag man skall lita på hundarna).

När de väl fått över slädar och hundar så var både Christina och Håkan blöta av 2-3 dm snö blandat vatten. De hade 5 kilometer kvar till Adolfström där de visste att det skulle finnas en liten lant handel.

Där ankrades hundarna upp och Håkan skulle köpa varsin dricka, damen som ägde affären har tagit bilder av våra äventyrare  och skulle under dagen sätta ut bilden på sin hemsida http://www.adolfstrom.com/
Det visade sig att de hade ett loft till uthyres och då det var dags att åter torka skor och kläder tyckte Christina och Håkan att det var dags att ta en över nattning inomhus, vem vet kanske skulle de mysa till riktigt de har ju varit gifta i 26 år (5 april).

Tisdagens sammalagda distans var 5 mil.

I morse (onsdag) vet jag att de skulle försöka komma iväg tidigt innan det blir alltför varmt för hundarna Tyvärr har ju väderprognosen uppe på nordligare bredgrader lovat plusgrader fram till fredag. Ingenting som de ser fram emot.

// Pernilla

Ammarnäs

Idag lämnar de Ammarnäs vandrarhem, där de fyllt upp med både till sig själva och till hundarna.
Meningen var inte att de skulle stannat här natten emellan söndag och måndag men då väderleks rapporten lovade regn ville de inte ha hela utrustningen våt igen då de under många nätter framöver kommer att få klara sig helt solo.

De hade fin körning under gårdagen, dock lite varmt. På eftermiddagen lämnade de fjället för att komma ner i dalen när det var lite svalare och helt klart fick hundarna en ny tändning. De märks att de jobbar bättre vid lägre temperaturer. Så skulle det bli för varmt nu kommer de att köra tidigt på morgonen och sent på kvällen, vila mitt på dagen.

När de lämnar Ammarnäs är de inte rikigt säkra på vilken av lederna de kommer att ta det finns ju två, Kungsleden och Pajala leden. Men det kommer vi snart att märka. Nästa mat depå är Jäkkvik.

Värmen har också tagit hårt på snö lagret uppe  men de hoppas helt klart att det skall finnas kvar snö så de kan fullfölja sin resa.
Spot: http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=06etBqVq35S3faf4HXTrJD1O6rr5AExQ3
Allt för denna gången / Pernilla