Kall natt

Natten till lördag skulle vi ju testa vårt nya tält, ett Hilleberg Keron 3 GT.

 Eftersom Deimos inte är frisk så ville vi inte lämna honom inne ensam så vi bestämde att jag skulle prova. Temperaturen var låg hela lördagen ca 15 grader mitt på dagen och mot kvällen sjönk den stadigt. Klockan 22 tog jag min downmat (ett uppblåsbart liggunderlag med dun), min tresäsongers sovsäck och Delta med mig och kröp in i tältet.

 Det var nu minus 24 grader. För att i möjligaste mån undvika kondens tänkte jag ha öppningarna till absiderna öppna, men Delta upptäckte det snabbt och sprang ut och in i tältet, så för att undvika att få tältet fullt med snö fick jag stänga. Efter en del krångel och vridande på sovsäcken låg jag skönt. Det var förvånansvärt varmt och jag frös inte alls. En stund senare började jag dock frysa om näsan och fick då ordna till sovsäcken så att den skyddade ansiktet utan att det skulle bli för dåligt med luft. Delta hade lagt sig till rätta på renskinnet. Nu låg vi båda och lyssnade på vinternattens ljud.
- Var det en räv eller kanske en varg som smög runt tältet? I  det av fullmånens sken upplysta tältet kunde jag se att Delta spetsade öronen men hon morrade inte, så slappnade hon av och till slut somnade vi.
Ungefär två timmar senare vaknade jag av att jag frös, det var iskallt under mig och kändes som att jag låg direkt på snön. -Shit, det borde jag ha tänkt på. Det uppblåsbara liggunderlaget hade vi fyllt med varm luft när jag var inne och nu var det i det närmaste helt platt eftersom luften hade krympt, så jag låg faktiskt nästan direkt på snön. Nu var jag så kall att jag inte ville testa längre utan  gick in och la mig i min varma goa säng men först kollade jag termometern -26 grader! På söndag eftermiddag gjorde jag ett nytt försök. Den här gången fyllde jag liggunderlaget riktigt fullt utomhus och jag hade dessutom ett vanligt liggunderlag som förstärkning under. Nu frös jag inte alls:)) - och känner mig riktigt säker på att slippa frysa under resan även om det skulle smälla till och bli ett nytt köldrekord...

Högtryck och lågtryck

Ett högtryck har parkerat över Sverige och ger klart och kallt väder, mycket kallare än man önskar sig när man ska tälta.

En bild från förra helgens slädtur i ca 25cm nysnö, strålande sol och ca -15 grader

Samtidigt har ett känslomässigt lågtryck parkerat här hemma, Deimos en av unghundarna från D-kullen, har sedan förra lördagen varit mycket sjuk. I måndags var vi till veterinären som ordinerade antibiotika och smärtstillande utifrån hypotesen att han hade drabbats av borrelia eller anaplasma. Deimos hade hög feber, var stel och mycket öm i nacke och rygg. På tisdag kväll steg febern till 40,9 grader (hans normaltemp är ca 38,5) trots att han hade fått febernedsättande medicin och han var helt apatisk. Genom att linda in honom i våta handdukar lyckades vi få ner tempen och han blev lite piggare. Onsdagen gick i hoppets tecken, men han blev inte bättre, tempen var visserligen lite lägre men han hade mycket ont. På torsdag blev det ett nytt besök hos veterinären. Provsvaren visade att det inte var varken borrelia eller anaplasma. Veterinären tog nya blodprover och kunde konstatera att antibiotikan inte hade inverkat på hans höga blodvärden. Hon ordinerade nu cortison utifrån hypotesen att han har hjärnhinneinflammation.

Idag verkar han något bättre, tempen är normal och vi tycker att han rör sig lite mindre stelt och verkar ha något mindre ont.

Under den gågna veckan har vår energi gått till att bekymra oss för Deimos, rasta honom , kela med honom, se till att han har druckit och ätit, vilket har fått till följd att planeringsarbetet har gått på sparlåga. Självklart har vi också funderat mycket på hur vi ska göra nu. Fram till igår hoppades vi att han skulle piggna till så att han skulle kunna följa med. Nu står det klart att det inte är aktuellt så vad gör vi då? Innan vi kan ge oss av måste Deimos bli betydligt bättre och vi måste med säkerhet veta att behandlingen hjälper, sedan återstår att hitta någon som kan tänka sig att ta hand om honom tills vi kommer hem. Vi hoppas ändå att vi kan komma iväg senast någon gång i början av mars.

Idag har vi ordnat med spotsändaren som vi ska ha med oss. Den är vår ”livförsäkring” genom att den har en SOS-knapp och att den fungerar med hjälp av satellitsändning. .Dessutom kommer vi, genom att trycka på en annan knapp, att markera vår position minst en gång per dag så att den som är intresserad av att följa vår resrutt kan se var vi befinner oss. Vår tanke är att försöka uppdatera bloggen så ofta vi kommer åt, men vi vet att täckningen för mobiltelefoner inte är hundraprocentig så periodvis kan det bli sporadiska uppdateringar.

Bosse på Waernhoff segel har nu fått uppdraget att sy en slädsäck till den nyinköpta släden och imorgon natt hade vi tänkt att vi skulle provsova i tältet, men nu måste en av oss sova inne med Deimos så det får bli jag som testar eftersom Håkan har vintertältat förr. Jag kommer att ha Delta hos mig, det kan vara gott att ha lite sällskap och kanske lite hjälp att hålla värmen. 

Förlaga till vår slädsäck

Fjällkänsla på hemmaplan

Den gamla hederliga Bondepraktikan kom verkligen på skam denna vinter. Trots att rönnbärsbuskarna inte bar ett bär i höstas så är snötacket i det närmaste metertjockt och ger nästan fjällkänsla.

I tisdags kom det ca 15cm snö, så kvällen ägnades åt snöskottning och idag har det snöat hela dagen och hittills kommit ca 30-35cm. Det snöar fortfarande ganska ymnigt och snart syns det knappt att jag har skottat hela eftermiddagen idag också. Håkan säger att det är bra träning :)) - jotack, jag känner det i armarna och eftersom det tycks vara det enda sättet att få mig att träna så är det ju bra att det fortsätter att snöa.

det snöar och snöar i Jonsbyn ikväll

Snövallarna är nu så höga att det är svårt att lyfta upp snön

hundspår i snön

Idag kom den nya släden från Steppundspann. Den ser bra ut, rejält lastplan, stadig och med kraftig broms.

Vi har nu kommit en ganska långt i vår planering och de flesta inköpen är gjorda. Det återstår att göra en detaljerad planering av kosthållningen och att göra de sista kompletteringarna av garderoben.
Tältet, ett Keron 3GT delvis sponsrat av Hilleberg, kommer nästa vecka liksom Jerven extrem vindsäck, så nästa helg är det troligt att vi, under relativt fjällika förhållanden, kommer att provsova i tältet.
Maten till hundarna kommer vi med hjälp av Purina Pro Plan att få utkörd till depoter för påfyllning.

Tursamt nog har alla tikar, utom en, löpt färdigt och alla hormonstinna hanhundar har börjat äta som vanligt igen. De tikar som var skendräktiga för någon vecka sedan är pigga och dragvilliga och efter helgens test med 14 hundar framför den drygt 500kg tunga ATV:n (inklusive våra vikter) ser vi med tillförsikt fram emot att hundarna kommer att arbeta bra.

De två yngsta hundarna, Ergo och Etna, som nu är endast 9 månader gamla, körde jag till Bivvilis kennel förra veckan, där Pernilla har lovat att ta väl hand om dem under hela vår resa.

Nyhetstorka

I morse tjöt vinden runt husknutarna och snön piskade mot fönstren. Det var sydlig vind och bara -1 grad, men jag var ändå glad över att inte behöva krypa ut ur ett kondensblött tält när jag vaknade. Förhoppningsvis blir det som det brukar vara när vi är ute på "semesteräventyr", bara vackert och behagligt väder.

Sol och lagom många minusgrader vill vi ha på vår resa

 Vid lunchtid skingrades molnen och solens värmande strålar fick det att droppa från taken. Det blev ett fantastiskt härligt vårvinterväder.

Den senaste tiden har det inte hänt så mycket. All min lediga tid har jag skalat, skurit, förvällt och torkat grönsaker. Det tar tid. Att torka en plåt med broccoli, purjolök, kålrot, gul lök eller selleri i en vanlig ugn tar från 4 - 8 timmar beroende på hur tunna bitarna är.

kålrot på tork

Sälka har numer helt tröttnat på att övervaka mitt arbete med att torka livsmedel och sover sig i form

I onsdags kom äntligen kartorna som vi hade skickat efter och vi har nu börjat fundera över vilken färdväg som är lämpligast.

Några av kartorna

 Oturligt nog var så har den släde som vi hade tänkt använda gått sönder så vi blev tvungna att beställa en ny och som tur var hade Dominique på Stepphundspann två färdiga slädar hemma. Släden som vi beställde är en Skaule specialbyggd för fjällturer. Släden  är en sk tobboga, har bredare medar än vanliga slädar och är byggd i grövre material för att klara de strapatser den kan komma att utsättas för. Nästa steg är att hitta någon som kan sy en slädsäck till den.

Sparad

På nattygsbordet ligger inte längre deckare utan ett flertal böcker om fjällturer med mycket nyttig läsning så varje kväll läser och planerar vi lite innan vi somnar. Hur man sedan sover beror på vilken av böckerna man läste i, var det om fjällsäkerhet är risken stor att man jagas av snöstormar hela natten.